Text about The Shaman Suit Part 2 written by Hedvig Wiezell
for the 'In and About Altered States' exhibition-catalouge:
"Det är inte riktigt att beskriva Nadine Byrnes The Shaman Suit Part 2 som enbart ett skulpturalt verk. Det är skulptur som får en själ därför att de fylls, eller kan fyllas, av en kropp. Dräkterna berättar något även genom det görande de representerar; ritualerna, rörelserna, ett stycke tyg som med handen fogas till en annan. Byrnes återkommande arbete med spirituella krafter, mytologi och riter är ett ständigt förkroppsligande av den egna historien. Mytologi och fascinationen för det ockulta kan ses som ett medel för människan att förstå det ogripbara i livet. Byrnes mammas död är en sådan händelse, som är ett centralt och ständigt närvarande tema i hennes konst. I The Shaman Suit Part 2 använder Byrne bara tyger hon ärvt efter sin mamma för att bygga fram symbolvärldar, hyllningar och mantran. Arbetet med att förankra sin historia i något materiellt kan ses som symptomatiskt för en tid där vi förlitar oss på en digital förvaring av våra allra käraste minnen.
I The Shaman Suit Part 2 rör sig Nadine Byrne i gränslanden mellan olika tillstånd. I verket upprättas en omöjlig förbindelse mellan det fattbara och det ofattbara, mellan det fysiska och det andliga och mellan tiden som varit och tiden som är. Genom att täcka över ansiktena på den som bär de textila skulpturerna spelar Byrne med den ovissa obehagskänsla dessa mellanlägen skapar. Som namnet på verket insinuerar ligger utgångspunkten i schamanens symbolladdade klädsel, där det vi har på oss talar om det vi tror på även om det inte syns annat än i folks medvetande. Symbolerna är inte självklart förståeliga för betraktaren men ger en förståelse för att bäraren har en historia och själv är en aktiv del i den. Dräkterna är kusligt mörka också därför att de är större än den enskilda människan inuti, de andas ett mörker och en symbolism som lyckas vara personlig och allmängiltig på en gång."